Ska det föreställa en 1:a? Enligt vilken teckenstandard i så fall? För vilket ändamål? Siffran ska inte gå att missta för en 7:a, men med sådan överdriven ambition att man likväl blir osäker, men nu på andra sidan gränsen. (Mårten menar att det helt enkelt är en 4:a (”Är du blind?”), man skymtar tvärstrecket till höger, resten har ramlat av. I så fall har hela posten ett stulet namn, och jag måste förbereda för identitetskrock (hanteringen av dubletter) om den verkliga nummer 61 skulle dyka upp…)
Den går upp i, in i landskapet, i flera dimensioner. Det vita, det svarta, det nedtonade blå (”ljusblå” – jag sätter det i citationstecken för jag erkänner den inte, den ljusblå färgen, jag begriper den inte: jag har haft oerhört svårt att förlika mig med den blå färgen, men om jag numera kan umgås med den utan illamående, kvarstår ändå min djupa olust mot den här, den jag inte vill skriva namnet på, och jag vet inte varför) upplöser den till landskapets yta; eller omvänt: Dess funktion är att lyfta ut nejdens färger och hålla upp dem, förevisande, likt i sig ett exemplariskt fotografi över landskapets helhet. Denna omvändning (som att vränga hela landskapet genom en fyrkantig öppning) blir ikonisk för hela fältet.
Skotthålen, med de följande rostskadorna, det diagonala rostbandet (i sig som ett horisontband som skiljer hav från himmel) likt en gren, ett rör, som sifforna är uppträdda, häftade på, som om skyltens motiv vände om dess funktion (: den materiella skyltens motiv har inte längre symbolisk funktion, tvärtom är skylten en representerande avbildning av ett materiellt förhållande (svarta metallsiffror uppträdda på en massiv rörkonstruktion)).